tisdag 27 januari 2015

Grekiska sjukhus

Mina stackars änglar är fortfarande lika dåliga, imorse när de vaknade hade de 40,1 och 39,1 i feber, natten var hemsk! De hostade och spydde av hostan flera gånger. Stackars barn, de lider jättemycket. I eftermiddag ska vi åka till doktorn. Man känner ju som tvillingmamma att man inte räcker till när båda två är sjuka, de vill vara i famnen samtidigt, snyta sig, ha vatten, ha något att äta (oftast olika saker), leka..Sedan är det värsta för mammahjärtat "Mamma, titta på MIG", just när jag gör någonting med den andra lilla pluttisen. Ibland är det bara att inse att man kan inte ge lika mycket uppmärksamhet som man hade velat när det är två stycken.

Här i Grekland är det alltid bäst att gå till en privat doktor, utanför sjukhuset. På sjukhuset möts man oftast av arrogant personal och doktorer som oftast hjälper till ordentligt om de får ett litet kuvert med minst 50 euro i. Barndoktorn på sjukhuset i våran by är bland de värsta jag har träffat på, en kvinna i 50-års åldern som inte alls har tålamod nog att jobba med så små barn, hon snarare skrämmer dem än hjälper. Mot mig är hon så otrevlig, varit nära till tårar många gånger, så nu har jag slutat gå dit om det inte är jätteviktigt. Åker istället till grannstaden Agios Nikolaos, till sjukhuset då för har liksom inte råd att lägga 50 eurolappar varje gång man ska kolla upp någonting. Men på sjukhuset i Agios Nikolaos har de faktiskt varit jättebra de senaste gångerna jag gått dit, det var två nya läkare, en man i 30-års åldern och en väldigt go kvinna som vann Ellis hjärta. Efter undersökningen får barnen välja klistermärken vilket är en höjdare!

I Sverige känns det som att man har en annan säkerhet, jag har så svårt att lita på läkarna här i Grekland. Jag vet inte riktigt varför, de ger så lätt antibiotika, förklarar inte riktigt vad de menar och för mig som inte förstår lika bra blir det ju jätteförvirrande och då orkar dom inte riktigt förklara för mig. Å andra sidan känns det som att de är mer noga här i Grekland, inte ofta man får höra "gå hem och ta en ipren" som jag vet att många klagar på i Sverige.


Sjuklingarna i förmiddags

Just nu ligger de och sover på soffan, fast jag får gå dit hela tiden och klappa på ryggen när de hostar och ge vatten. De snyter sig tillochmed i sömnen!!



2 kommentarer:

  1. Super frustrerande med vården här ibland. Har haft tur som hittat en super barnläkare till vår dotter. Som INTE förespråkar medicin om det inte är nödvändigt (inga antibiotika eller ens depon till höger och vänster). Blir ju dessutom beeeetydligt mer kollad och tagen på allvar än man blir hemma.

    Bara varit på statliga sjukhuset en gång med dottern och då var de en ganska otrevlig ung man som kollade henne sa "hej då gnällis" när vi gick (sjuka ettåringar som dessutom är skiträdda för läkare brukar ju vara sprudlande glada när dom tvångs undersöks liksom...).

    SvaraRadera
  2. Vilken tur, det är så himla viktigt att ha en läkare som man kan lita på. Vi har bytt två gånger, gick till en privatläkare i början men han var helt värdelöst, sen till sjukhuset i byn men hon har skrämt upp tjejerna för mycket, otrevlig och har inget tålamod. Så nu åker vi till sjukhuset i Agios Nikolaos istället, och det har hittills varit jättebra, de senaste två gångerna grät inte ens tjejerna och de brukar skrika högre än högst när läkaren bara vill kolla i örat, haha!

    SvaraRadera